The Odyssey 18.206–214
holding before her face her shining veil; and a faithful handmaid stood on either side of her. Straightway then the knees of the wooers were loosened and their hearts enchanted with love, and they all prayed, each that he might lie by her side. But she spoke to Telemachus, her dear son:
ὣς φαμένη κατέβαινʼ ὑπερώϊα σιγαλόεντα,
οὐκ οἴη· ἅμα τῇ γε καὶ ἀμφίπολοι δύʼ ἕποντο.
ἡ δʼ ὅτε δὴ μνηστῆρας ἀφίκετο δῖα γυναικῶν,
στῆ ῥα παρὰ σταθμὸν τέγεος πύκα ποιητοῖο,
ἄντα παρειάων σχομένη λιπαρὰ κρήδεμνα·
ἀμφίπολος δʼ ἄρα οἱ κεδνὴ ἑκάτερθε παρέστη.
τῶν δʼ αὐτοῦ λύτο γούνατʼ, ἔρῳ δʼ ἄρα θυμὸν ἔθελχθεν,
πάντες δʼ ἠρήσαντο παραὶ λεχέεσσι κλιθῆναι.
ἡ δʼ αὖ Τηλέμαχον προσεφώνεεν, ὃν φίλον υἱόν·